Grupputställning tillsammans med Elinor Silow och Gurli Kruber på galleri Richter och Holtermann
nedanför konferenscentret
ligger dammen
det är ingen som går dit
när den sista i personalen lagt sig
och vakten drömmer om sin mamma
smyger hon förbi
andningen är lätt
som månen genom stängslet
gräset slickar fötterna
en mygga
suger armen
vid bryggan slog fenorna
nu vispar de
under henne i mörkret
de blå fjällen
det gula skägget
det röda håret
omsluter henne medan hon sjunker
fisken mot hennes mage
hon tar tag i den varma fenan
håret
Dikt av Edgar Corvera
Utställning på Aguélimuseet i Sala november 2025.
Text från Aguelimuseets hemsida:
/Hedda Hultman har låtit sig inspireras av Aguélis fascinerande liv och hans lyhördhet gentemot andra kulturer och de tankegångar som rörde sig i hans samtid. Med ett barns nyfikenhet har hon följt hans resor och funderar fritt kring det abrupta slutet på hans liv – hur tåget kör mot byn Hospitalet, hur lokföraren reagerar när han ser Aguéli som inte hör tåget komma, och vad som händer sedan.
De träskulpturer som intar Travershallen är grovhuggna ögonblicksbilder, kanske ur Aguélis liv, eller så läser vi in vårt eget narrativ. I en process där konstnären har låtit sig översköljas av intryck och information, för att sedan skala av alla “parenteser” som resorna, djurrättsaktivismen, anarkismen egentligen var. Och kvar blir handfasta händelser och förutsättningar. Nästan en sorts syntetism, som var det uttryck Aguéli eftersträvade./
Tåget kör mot byn L’Hospitalet. Där, på väg att korsa tågspåret går Ivan Aguéli. Änglarna varslar om fara, lokföraren inser att tåget inte kommer hinna stanna och skriker rakt ut genom det öppna fönstret. I Aguelis öra uppfattas inget tåg och inget skrik för han har förlorat hörseln.
Reliefer i trä, 2025